Långloppscupen

Långloppscupen
Vinst på Ränneslättsturen

tisdag 30 oktober 2018

Vad händer då... 2019??

Jo, jag har fått äran att köra med dessa grymma tjejer !!




Jag ser fram emot nästa års säsong och hoppas att formen kommer att bli lika bra som känslan för då blir det grymt :) Vi är två tjejer som ansluter teamet 2019, jag och Elna Dahlstrand! Vi får även en sportchef, Caroline Israelsson! Det ska bli superkul att för första gången testa Scotts grymma cyklar. Det blir även en hel del andra häftiga samarbeten och sponsorer som kommer att avslöjas längre fram :) Ser fram emot att fortsatt jobba för fler tjejer till sporten och för lika villkor på tävlingsarenan. Jag gör även vissa förändringar på jobbfronten då jag byter jobb och kommer att jobba på Arytmi-lab, dagtid mån-fre... Det är första gången jag jobbar dag och jag hoppas att det ska tillföra lite bättre rutiner och möjligheter till träning och tävling!! 


2019... Bring It On !!

onsdag 24 oktober 2018

Teknikdag och nya planer inför 2019!

I helgen hade teamet teknikdag för tjejer som gav mycket inspiration!! Jag är så imponerad över allas mod och utveckling under dagen 😊 Grymma tjejer!!! På fm körde vi teknikträning på byggda och anordnade hinder t.ex. stenkistor, trappor, dropp och svängteknik för att på em sticka ut i skogen och träna på mer naturliga hinder. För mer info, bilder och inspiration se vår FB sida!

Teknikdag m teamet. 

Jag har haft en ganska jobbig säsong då kroppen inte riktigt har velat samarbeta med mig men då har jag haft stort stöd från mina fina teamisar i Singletrack Sisters. Så det är med lite vemod jag lämnar teamet inför säsong 2019 för ny äventyr! Jag hoppas att vi kan få många fina cykelturer tillsammans ändå 💕 Det har varit väldigt inspirerande att få vara med och arrangera teknikdagar och andra event som teamet anordnat och jag tycker verkligen att Singletrack Sisters jobbar för en superviktig sak... att få fler tjejer till sporten 😃 Utöver det är det ett gäng grymma tjejer som har en stor plats i mitt hjärta 😙 Jag tar även med mig en massa fina minnen som vi haft tillsammans 😀 Hoppas ni alla får en fin säsong 2019!!! Tackar även Musette och alla sponsorer för ett fint samarbete!

H12 2018

Vad som händer nästa säsong kommer jag att berätta lite mer om längre fram! Nu ser jag fram emot Gribben Gravel till helgen, ett CX/MTB-lopp. Jag kommer att köra på CX, återkommer med rapport 😃



onsdag 17 oktober 2018

Hösten har visat sig från sin bästa sida :)

Hmm... det var ett tag sedan jag skrev något här i bloggen! Har egentligen inte haft något att skriva så därför har det dragit ut på tiden men nu börjar det gå på rätt håll igen 😍 Saker och ting börjar falla på plats om motivationen börjar komma tillbaka på riktigt!!

Vad har jag då hittat på den sista tiden... Det har blivit ett par riktigt roliga lopp och en massa fina turer i skogen. Jag har försökt samla massa energi och bara njuta av cyklingen nu i höst och jag tycker faktiskt att jag har lyckats ganska bra 😀 Hösten visar sig ju verkligen från sin bästa sida just nu och det är riktigt najs att cykla i kortkort när det är mitten av oktober!!

Underbara färger i skogen nu!

I början av september körde jag GirlsOnTrails i Danmark, vilket var ett riktigt kul arrangemang för bara tjejer! Tror vi var en 60-70 tjejer i varierande ålder!! Enkel bana som passade alla men son blev utmanade när tempot skruvades upp. Vi var många från Sverige som åkte över vilket också var kul 😊 Men usch vad jobbigt det är att ligga i röda zonen när man inte gjort det på ett tag 😝



Blev en fin prispall också ;)


Helgen efter var det dax för X-cup på regnbågsbanan i Malmö! En tuff bana men många svängar och en del höjdmeter. Fick en ganska bra start men blev mycket "broms och gas" utmed banan och benen fick sig en rejäl omgång... Det hjälpte inte heller direkt att Jessica låg som en igel på mitt bakhjul under större delarna av loppet 😓 Längesen jag tog ut mig så mycket men jag rullade i alla fall över mållinjen först av oss 😉 

Foto: Jonas Engdahl

Hård kamp!!

Tävlingssuget började infinna sig fast jag inte var i form! I slutet av september körde jag x-cup i Orup, sista deltävlingen i cupen. Helt underbar bana med blandad terräng. Galet jobbigt men även galet kul 😍 Men känner att dessa timmesrace har varit alldeles tillräckliga... för att inte bränna alldeles för mycket på energin och motivationen. 

Nu i oktober har jag inte hunnit med mer än ett lopp och det var x-cup Småland som körde sitt sista race i Isaberg och det ville jag inte missa. Isaberg är ju ett helt fantastisk område för oss cykelnördar. Det blev även en väldig trevlig utflykt tillsammans med Alex och Jessica. Vi körde delar av gamla SM-banan och en del nytt som jag inte kört innan... ett riktigt tufft race med 500 höjdmeter på 15 km 😵

Foto: Miriam Stilling

Foto: Miriam Stilling

Nu till helgen är det dax för teamets teknikdag för tjejer vilket ska bli superkul. Denna gången ska vi hålla till i skogarna kring Genarp!! Har även en del annat på gång men det tar vi lite längre fram 😀 På återseende inom det närmaste!

torsdag 9 augusti 2018

När motivationen till sist tryter!!

Början av säsongen var en ganska tung historia men när jag väl fick reda varför kroppen var som en urvriden disktrasa så var det lättare att blicka framåt... Mina blod och järnvärde var på väg uppåt och jag kände att det fanns tid att kunna avsluta säsongen på ett bra sätt och få en go känsla med mig in i vinterträningen. Men tyvärr känner jag mig fortfarande ganska dränerad och orkeslös på cykeln och nu är det snart mitten av augusti :(

Jag åkte ner och körde ett etapplopp i Polen, Sudety MTB challange. Ett lopp på 6 etapper, förstod på förhand att det skulle bli tufft men ville inte missa ytterligare ett etapplopp i år. Det var ett riktigt kul och utmanande lopp. Nog ett att de etapplopp med mest och svårast teknisk terräng som jag har kört hittills och det har ju faktiskt blivit ett par nu :) Tyvärr var vi väldigt få startande i min klass, 5 till att börja med och 4 som avslutade hela etapploppet. Vinnaren Sonja Lonney, heltidscyklist, fanns det inte så mycket att göra åt!! Jag var dock ifatt och om henne de två sista etapperna men det varade inte så länge ;) Slutade på en 2a plats totalt, fem 2 platser och en 3e plats. Kroppen svarade någorlunda bra (så bra jag kunde förvänt mig), kände dock att återhämtningen inte riktigt fanns där så sista etappen var riktigt tung!

Underbar terräng.

2a plats i totalen!

Kom hem från Polen en vecka innan XCM SM skulle gå i Motala... försökte återhämta mig på bästa sätt och åkte dit med en tanke att det kanske skulle gå ;) Hade känt mig ganska stum i benen och det kändes inte mycket bättre på uppvärmningen! Ställde mig i startfållan,  det var verkligen ett starkt startfällt i årets SM vilket är riktigt kul. Starten gick, kom iväg bra och benen kändes starka... till vi kom till första backen efter ca 5 km... där dog dom, fick släppa klungan och ta mig upp i egen takt. Jagade ifatt gruppen igen men sen kom nästa backe och det var kört... jag kom aldrig ifatt igen utan kroppen kändes bara mer och mer håglös!! Jag var så sugen på att bryta men samtidigt hatar jag att bryta lopp så tog mig i mål. Placering behöver vi inte ens prata om!! 

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se
Jag är en person som älskar att tävla och det är tävlingarna som driver mig till att träna... men när tävlingarna dränerar en på energi för att de är tunga och kroppen inte svarar då börjar man undra vad man håller på med och det är väl lite där jag är nu... Motivationen börjar tryta! Hade jag fått ett par lopp som kändes bra eller i allafall okej så tror jag lågan hade tänts igen men nu är det lite tungt. Har lagt kommande tävlingar på hyllan men min tanke är att köra Alliansloppet MTB i Trollhättan i slutet av aug, mycket pga de satsar på oss tjejer och det tycker jag är motiverande nog :)  Nu ska jag jobba på att hitta cykelglädjen igen!!



fredag 6 juli 2018

Ränneslättsturen LLC #4, en dammig historia!!

Så var det dax för Ränneslättsturen i Eksjö. En av mina favoriter i långloppscupen... kan kanske ha att göra med att jag har vunnit den två gånger ;) Men i år var jag ganska säker på att jag inte skulle vinna utan målet var att ta mig runt med en hyfsad känsla i kroppen. Jag har inte märkt någon större skillnad sedan jag började äta järntabletter men det brukar ta ett tag innan värdena stiger.

Så här såg det ut 2016 :) 

Vi tjejer hade jobbat för att få egen damstart men det kunde inte arrangeras i år, tyvärr!! Hoppas att det blir förändring till nästa år! Värmde upp och körde några igångdrag för att känna på kroppen... kändes okej fast pulsen stack snabbt. Det var fint väder och det var snustorrt på banan. Så det skulle bli en dammig historia... 

Foto: Cykelkanalen.se

Starten gick och som vanligt i masterstart blir det trångt och hetsigt, alla vill fram!!! När vi väl kom in på grusväg blev det helt kaos man såg knappt cyklisten framför sig för allt damm. Tappade många placeringar där pga att jag fegade ur. Jaja mitt mål var ju att ta mig runt men det är svårt när tävlingsdjävulen väl har vaknat ;) Efter ca 15 km kom vi till en skarp grusvägssväng där jag hittade Erika sittandes i diket... Hon hade gått omkull ordentligt i kurvan så jag stannade och kollade så allt var okej med henne! Som tur var det mest skrapsår men det är inte skönt att lägga sig på grus i den hastigheten som man kom i där... Krya på dig Erika <3

Foto: Cykelkanalen.se

Kändes lite lättare att cykla än de senaste rejsen, kan bero på att nu visste jag vad som var felet och kunde slå av lite när kroppen sa ifrån. Ju längre in i loppet desto bättre kändes det... kände också att kroppen återhämtade sig lite fortare än tidigare. På Lida loop tog det ca 10-15 min att återhämta mig när jag hade cyklat lite för hårt ett tag.  Tog mig i mål... bland dom sista men börjar vänja mig vid det nu!! Det positiva var att jag i alla fall hade kul :)

Nu ska jag försöka ladda inför Sudety MTB Challenge, ett etapplopp i Polen som startar den 22/7. Hade tänkt köra X-cup i Hässleholm nu till helgen men har just nu nackspärr delux och tror inte jag kommer vara cyklingsduglig till söndag :(   

onsdag 13 juni 2018

Lida Loop LLC #3. Misär delux.

Har inte varit i så bra form den senaste tiden... Trodde mycket av problemen kom från min rygg och efter att ha varit hos min sjukgymnast i torsdags och fått en välbehövlig behandling så såg jag fram emot helgens race i Stockholm. Förväntade mig kanske inte att jag skulle vara i toppform men att kroppen skulle kännas bra igen. För det var stor skillnad efter besöket... Stack ut och testade ett varv på Risenslingan på fredagen och rörligheten var mycket bättre och det kändes som benen svarade bättre... dock stumnade benen fortfarande ganska snabbt men det skulle säkert bli bättre.

Åkte upp till Stockholm på lördag em med Peter och Alex. Det var ett par år sedan jag körde Lida Loop för de senaste åren har det krockat med Beskidy. Kommer dock ihåg att andra loopen var tuffa och tekniska. Vi var relativt stort startfält i elitklassen så det var kul, vi skulle även få egen damstart (trodde jag) vilket jag gillar, visade sig sen att vi startade med ungdomarna men för min del funkade det ganska okej. Vädret skulle vara soligt och fint med en temp upp mot 30 grader... så det skulle verkligen sätta sin prägel på racet och med tanke på att jag inte är den bästa på att dricka under racen så är det inte de optimala för min del. Måste verkligen jobba på det!!! Som tur var hade Caroline lovat att langa flaskor till mig, hon är en pärla <3

I startfållan, lyckligt ovetande!!

Väl på plats på söndagen så tyckte jag ändå att det kändes helt okej... värmde upp och benen svarade väl sådär men jag la inget större fokus på det då. Försökte se till att få i mig tillräckligt med dricka och hålla mig i skuggan så gott det gick. Gick in i startfållan ca 15 min innan start och stod och snackade lite med de andra tjejerna!! Kollade mot startbacken... tänkte att den är kort och brant men det är snabbt över och sen kan jag försöka hitta ett bra hjul att gå på. Backar har ju verkligen inte varit min starka sida den senaste tiden. Startskottet gick och jag kom iväg hyfsat men väl över krönet stumnade benen... va f*n... la i en lätt växel och försökte öka kadensen för att trampa ur benen lite mjölksyra... Alla bara swishade förbi fanns inte en chans att att haka på :( Försökte tänka att det fanns gott om tid kvar att komma igång och ändå göra ett okej lopp. Men det blev bara jobbigare och jobbigare... så fort jag gick på lite för hårt fick jag sota för det i 10-15 min efteråt.

Foto: Hans Schönning, happyride.se

Dock kände ryggen mycket bättre än i Falun så de tekniska partierna gick mycket bättre. Tog mig i mål vet knappt hur, vill inte ens veta på vilken plats. Helt matt rullade jag ner till bilen och undrade om det verkligen var värt allt slit när det känns som det känns. Värmen gjorde ju inte det hela bättre och att jag hade druckit som en kratta hjälpte nog inte heller! Hade många funderingar under bilfärden hem... ja man hinner vända ut och in på det mesta på vägen hem från Stockholm ;) Totalen i långloppscupen är ganska körd efter helgens lopp så vi får se vad som händer framöver. Ränneslättsturen i Eksjö som går om 3 veckor vill jag ju gärna köra men vi får se...

Foto: Cykelkanalen.se

Har nu i veckan varit och tagit lite prover för att se om det är något som inte stämmer med kroppen och där fick jag mitt svar... Lågt blodvärde och järnbrist, ingen bra kombo med uthållighetsträning men det förklara mycket. Jag har haft dessa problemen en gång tidigare men det var ett tag sedan och då kändes inte kroppen så urlakad som den gör nu men värde är sämre nu än då. Med facit i hand så är det ganska uppenbart vad som felar men eftersom det kommer smygande så är det ändå ganska svårt att sätta fingret på det fast man är sjuksköterska ;) Nu vet jag i alla fall vad det är och kan jobba utifrån det... Det känns skönt!! Hoppas att jag känner mig bättre till Ränneslättsturen!!

tisdag 29 maj 2018

Långa lugnet LLC #2

I helgen var det dax att köra Långa Lugnet i Falun, så med andra ord en bit att resa. Jag jobbade fredag kväll och lördag dag så kanske inte den optimala uppladdningen. Alex hämtade upp mig efter jobbet vid 14.30 och sen begav vi oss mot Falun. Såg fram emot att köra långa lugnet igen som är en jättefin tävling med en kul bana och utslagsgivande terräng och vi hade egen DAMSTART :) Vi skulle starta 30 min före herrarna! Tror vi var ca 40 damer anmälda totalt i de olika tävlingsklasserna. Jag har dock haft dålig tryck i benen ett tag nu och magen har strulat en del, fick avbryta min intervaller i veckan för att benen bara stumnade... försökte trycka undan den tanken och bara fokusera på här och nu. Det var ett starkt startfält i damelit...så det skulle bli tufft vilket som. 

Foto: Caroline Israelsson
Vaknade till strålande sol och ca 18 grader, skulle bli e varm dag. Som tur var skulle Caroline vara snäll och langa till mig :) Rullade ner till starten och började värma upp... Kändes okej men inte mer! Loppet var 62 km och 1000 höjdmeter. Visste att det gällde att vara med från start, eftersom vi inte var så många som när vi startar med herrarna, annars blev det lätt mycket solokörning. 

Foto: Cykelkanalen.se

Ställde mig i startfållan och småpratade lite med de andra tjejerna. Jag tycker verkligen det är skönt att jag inte är särskilt nervös innan loppen... Starten gick och jag kom iväg bra, typ som 3-4 dam, efter ca 300 m brantar startbacken på lite mer och där stumnade benen totalt... ner på lägsta växeln på EAGEL-kassetten... OMG detta kommer att bli tufft tänkte jag... jaja krigade på för allt jag hade. Tänkte att benen kommer säkert igång om en liten stund... försökte ligga på hög kadens och låg växel och trampa ur benen. Såg två klungor längre fram men det fanns inte en chans att jag skulle kunna köra ifatt dem som det kändes nu. Efter 16 km fick jag en tidangivelse att jag låg 2,5 min efter täten, ja det gick inte snabbt, försökte tänka positivt... det är alltid någon som droppar av och då tar jag dom. Kom in och varvade och körde ut på andra loopen som innehöll en hel del stökig single track och de var då jag förstod att jag aldrig skulle plocka några placeringar... var benen stumma innan så var de inget i jämförelse med hur de kändes efter loop två och ryggen var stel som en pinne :( Tog mig igenom loop tre med nöd och näppe... Rullade i mål på 10e plats i damelit! 

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

Förstår nu i efterhand att mina stumma ben nog kommer från en låsning i ryggen. Har tid för behandling men det är först om 10 dagar. Därför har jag tagit beslutet att inte åka till Polen ikväll och köra Beskidy som börjar på torsdag. Väldigt tråkigt men med långa lugnet som referens så är det inte rimligt att tro att jag ska klara att köra Beskidy som för det första består av 4 etapper och för det andra är etapperna mellan 2500-3000 höjdmeter. Jag hade det tufft med 1000 på långa lugnet... Det blir inte heller så kul att ta sig ner för långa stökiga utförskörningar när man är stel som en pinne och helt slut pga alla långa klättringar. Det är mycket kvar av säsongen... Nu blir det istället återhämtning och lugna distanspass innan behandling för att sedan hoppas att det ska kännas bättre på Lida Loop om 2 veckor!! Ibland måste man bara lyssna på kroppen hur trist det än känns. Wish me luck :)