Snapphaneturen

Igår gick Snapphaneturen i Hässleholm. Var och testade en del av banan i veckan och visste att att det skulle bli ett tufft och utmanande race. Snapphaneturen är känd för att vara stigrik och teknisk, i år hade de gjort om banan men den var fortfarande lika intensiv som innan. Men banan är helt underbar :) Frågan var väl lite om jag hade hunnit återhämta mig efter Vaude Trans Schwarzwald. Banan är ju väldigt teknisk och jag vet att jag har varit väldigt stel och haft dålig dynamik med cykeln sedan vurpan... så jag var lite orolig redan innan start.

Starten gick och jag kom iväg ganska bra... När första motlutet kom så stumnade jag till lite men så har det varit den senaste tiden och det brukar bli bättre. Precis efter startloopen gick Nellie förbi, försökte ta hennes hjul men tappade det ganska snabbt och i första långa backen  hade jag tappet upp till en minut på henne... tänkte då att det är ingen ide att stressa men det är svårt att låta bli ;) Första loopen är ganska stökig och redan vid 19 km ville inte min rygg vara med längre... Jag tog mig igen de 60 km och kom i mål trött, besviken, frustrerad och samtidigt lättad över att jag hade klarat hålla en 2:a plats. Dock 12 min efter Nellie så det var ingen strålande insats.

Men måste verkligen berömma Hässleholms CK för en otroligt fin bana. Absolut det bästa långloppet jag har kört i år :) Jag vet inte riktigt hur mina planer ser ut framöver... Jag ska ta och fundera vilka race jag ska köra, med tanke på att kroppen och formen sviker och det verkar inte som det funkar att tävla sig i form ;) Det jag vet är att jag ska köra Bockstensturen om 2 veckor i alla fall!